Nej, du mår verkligen inte bra! Och det är inte som att andra inte har fattat det. Du har fått fylla i formulär på BVC. Sköterskan har sagt ”det verkar som du är deprimerad”. Så du läser, försöker förstå mer om det här som kallas förlossningsdepression. Fast det kanske inte alls är pga din förlossning du är deprimerad (om du inte varit med om obearbetat förlossningstrauma, vilket är som näringslösning för depression).
Så du får de där goda råden för deprimerade.
* Träffa vänner mer och oftare!
* Träna mer, försök gärna få upp pulsen!
* Viktigast av allt: du behöver nya intryck, fylla på, tanka upp. Gör något kul!
Och det här är riktigt bra råd! Om du är deprimerad. För då behöver du hjälp att lyfta blicken. Att någon tar dig i handen och gör något kul. För om du är deprimerad har du inte lust med någonting alls.
Om depressionen kunde prata skulle den säga ”Har ingen lust. Det är ingen idé. Det kommer i alla fall inte att bli bättre. Det kommer nog faktiskt aldrig bli riktigt bra igen”.
Men tänk om ditt problem inte är att du är deprimerad utan totalt slutkörd. I det läget att om du hade ett vanligt jobb skulle du bli sjukskriven för utmattningssyndrom inom en kvart. Men nu är du ju föräldraledig. Eller jobbar deltid, kanske med ett litet barn hemma och ett i magen. Eller några stycken hemma. Men ärligt talat. Så klart det kan vara jobbigt att ha barn! Men så jobbigt kan det väl ändå inte vara!
Fast jo, precis så jobbigt kan det vara att vara förälder. Så jobbigt att du blir sjuk. Stress-sjuk. Kanske var du är ganska dåligt skick redan när bebisen kom. Efter en tuff graviditet. Eller utmattningsyndrom från tidigare, inte riktigt läkt. Sannolikheten att du då ska må bättre när du hamnar i de utmaningar som bebislivet kommer med är ju ganska låg.
Kanske mådde du ganska bra under graviditeten. Kanske också födandet gick ganska bra. Men sen! Om du fick en bebis som är vad vi psykologer kallar svårreglerad. Som med andra ord brukar kallas high need, plus baby, högkänsligt barn. Då har ditt system varit med om belastningar och utmaningar som är mycket, mycket högre än de resurser du har tillgång till. Än vad en kan förvänta av hur jobbigt föräldraskap kan vara.
Och om det fortsätter att vara din vardag i veckor och månader är det naturligt och självklart om ditt system kraschar! Om du går in i väggen. In i ett utmattningssyndrom.
Jag brukar tänka att utmattning är som inflammation i nervsystemet. Om du har en inflammation i en muskel så orkar du inte göra någonting med den utan att det gör ont. Fast den egentligen är stark. Vid utmattning är det som om om vanliga sinnesintryck gör ont. I ditt nervsystem, din hjärna. Ett plötsligt ljud. Ett starkt ljus. Musik. Någon som vill dig något. Att du är trött, hungrig. Att flera människor pratar i omgivningen, samtidigt.
Om utmattning kunde prata skulle den säga ”Håll tyst! Släck! Lämna mig ifred. Jag orkar inte mer.”
Det här gör hela skillnaden på deprimerad eller utmattad. Är du deprimerad behöver du aktiveras, fyllas på, dras med. Är du utmattad behöver du vila, återhämta dig, drar ner på all slags belastning. Även det du brukar tycka är kul. Vila och återhämtning betyder inte bara att ligga raklång och titta upp i taket eller meditera. Men betyder att du behöver vara väldigt varsam med vad ditt system är med om.
För så fort det blir för mycket (och det blir det fort!) mår du riktigt riktigt dåligt och din kropp som är klok och vet när det är för mycket kommer alltmer högljutt att protestera. Med huvudvärk eller annan värk, kanske yrsel, illamående. Kanske återkommande och långa förkylningar infektioner. Med extremt svårt att koncentrera dig på någonting, även sånt du skulle vill foka på. Du glömmer, nästan allt och hela tiden. Som om hjärnans vanliga lilla post it funktion bara är helt borta. Känns som hjärndimma. Den där tröttheten som du inte kan sova bort.
Depression gör dig trött som energilös, håglös, viljelös. Utmattning gör dig trött som hjärntrött, fysiskt kollapsad.
Att läka från utmattning när du är en familj med små barn är en superutmaning.
För att göra det här riktigt rörigt och jobbigt så kan du ha båda tillstånden samtidigt. Utmattningsdepression. Du kanske också har oläkta trauman i bakgrunden, med PTSD som matar på de andra tillstånden. Vilket kan ge näring till superjobbiga tankar och beteenden som OCD (tvång).
Jag önskar förstås att du aldrig skulle behövt hamna här. Men om du nu är så här för dig, önskar jag att din omgivning ser och förstår det. Att dina människor kliver in och gör det de kan. Tillsammans med dig. Och jag önskar att de professionella du möter ställer frågor som gör att det går att förstå mer om hur det jobbiga ser ut. För just dig. Förstår att du som bebisförälder kan må dåligt av andra skäl än ”förlossningsdepression”. Som gör att du kan behöva något annat än antidepressiv medicin för att må bättre (även om det ibland också behövs).
Vad som nog förvånar mig mest är att inte alla småbarnsföräldrar blir utmattade, så lämnade som ni blir i vårt samhälle. Utan, eller med alldeles för lite, stöd från flockgemenskapen. Ett samhälle där vi tror oss behöva prestera bäst på alla domäner, inklusive som föräldrar. Med den ojämlikhet i ansvar som 2022 är livs levande i många småbarnsfamiljer.
Så väldigt mycket önskar läkning för dig. Och ett barn- och föräldraanpassat samhälle. ASAP.