För ett tag sen hörde jag en kvinna prata om hur det är för henne när hon har sex med sin partner. Hur upptagen hon oftast är av att tänka på hur hennes kropp ser ut i olika lägen. Hon berättade det för sin partner som svarade ”det enda jag tänker på när jag har sex är sex”.
Jag tror att den här kvinnan är i alltför gott sällskap av många andra, av alla olika könstillhörigheter. Vi har lärt oss och blivit så bra på att granska och bedöma yta. Andras, och vår egen. Oftast till vår egen nackdel. Det kritiska ögat är vältränat och vet exakt vad det ska leta efter och vad som inte är tillräckligt bra. När vi ser på vår egen kropp är det oftast med en granskande blick där vi samlar in brister och tillkortakommanden.
Prova att fråga dig själv vad du verkligen tycker om, uppskattar och njuter av med din egen kropp. Lyssna på flödet av svaren som kommer. Eller inte. Kanske hör du mest tystnad.
Ett sätt att komma igenom den här sociala präglingen är vända blicken. Istället för att se dig själv utifrån, prova att känna dig själv inifrån. Gör något du vet att din kropp tycker om. Ta en varm dusch. Smörj in din kropp med något närande. Ät något du tycker om. Lyssna på ett ljud eller musik du blir glad av. Rör dig i mjukt o i avslappning; till musik eller tystnad eller naturens ljud.
Och känn hur det är i din kropp när du gör detta. Hur det känns. Om, och hur, den njuter. Blir uppmärksam och upptagen av att ge din kropp mer av det den njuter av. Istället för fler granskande blickar.
Titta på andra som gör så här, helt självklart och naturligt.
Jag använder min katt som lärare i naturlig kroppskänsla. Hon verkar helt omedveten om sitt utseende. Befriad från oro över om hon har lagom lång eller för kort svans eller inte så snygg mönstring runt nosen. Hennes fokus är att se till att hon är stark och smidig så hon klarar av att göra sånt hon tycker om, som att jaga en mus. När hon blir berörd och gosad med går hon in i fullständig avslappning. Hon vet precis hur hon ska göra för att ta emot beröringsgåvan. Helt fri från tankar om att hon behöver gosa med mig sen för att balansera kontot. Eller att jag kanske tröttnar på att klappa henne.
Och jag, jag njuter av att klappa hennes mjuka päls och höra henne spinna. Att hon slappnar av och njuter av beröringen hjälper mig att också slappna av. Oxytocinet, beröringshormonet, flödar i oss båda och lugnar våra nervsystem. Jag tar emot gåvan hon ger när hon slappnar av och låter mig få klappa henne.
Nu är ju vi människor också däggdjur så vi kan, precis lika bra som katten, leka, vila och njuta. Helt avslappnade i nuet. Det är vår tänkande hjärna som oftast ställer till det för oss. Men jag är helt övertygad om att det inte finns något evolutionärt syfte med att använda våra hjärnor till att granska, döma och kritisera våra kroppar, så som vi gör idag. Det finns mycket bättre uppgifter vi kan använda vår tänkande människohjärna till!
Min önskan och längtan, för mig själv och för dig som läser det här, är att vi kan hedra och fascineras av det mysterium våra kroppar är. Känna varm tacksamhet för allt kroppen gör för oss. Att den finns där så vi kan älska, leka, röra oss, äta, dricka, njuta.
Och att vi börjar ge tillbaka kärleksfull uppmärksamhet till våra kroppar. Att vi tar hand om och berör vår egen kropp på samma sätt som när vi klappar ett älskat djur, eller en annan älskad människa. Med respekt. Med värme. Med mjukhet. Och med hjärtat fullt av kärlek.